Teatro di San Carlo i Neapel
- PLACE_PERSONS:
- 8COUNT_LINK
- PLACE_EVENTS:
- 1COUNT_LINK
- PLACE_DATE_FROM:
- -
- PLACE_DATE_TO:
- -
- PLACE_ADDRESS:
- Teatro di San Carlo, 98, Via San Carlo, San Ferdinando, Municipalità 1, Napoli, Campania, 80132, Italia
- PLACE_PHONE:
- -
- PLACE_EMAIL:
- -
- PLACE_HOMEPAGE:
- -
- PLACE_OWNER:
- -
- PLACE_AIM:
- -
- PLACE_POLITICAL:
- null
- PLACE_AREA:
- - ha
- Kategorier:
- -
- Koordinater:
- 40.837371346108,14.249848468605
Teatro di San Carlo i Neapel invigdes den 4 november 1737.
För närvarande är det världens äldsta operahus som fungerar utan avbrott.
År 2009 restaurerades det grundligt.
Ursprungligen (1737) fanns 1 379 sittplatser (inklusive loger på sex nivåer och en kunglig loge för 10 personer). Efter rekonstruktioner: nu 1 386 sittplatser (inklusive ståplatser – salen kan ta upp till 3 000 åskådare).
Teatern tar emot cirka 200 000 besökare per år, inklusive operaföreställningar, baletter och guidade turer. Det inkluderar både lokalbefolkningen och turister från hela världen. Teatern är mycket besökt och man kan absolut inte klaga på biljettförsäljningen.
Säsongen varar vanligtvis 9–10 månader per år, med mer än 150 föreställningar och olika andra evenemang.
Under sin historia har teatern lidit både av tidens tand och upplevt bränder. Den senaste stora renoveringen, som ägde rum 2008–2009, kostade cirka 67 miljoner euro för att återställa teatern efter 1816 års modell, men också anpassa den till moderna krav och tekniska möjligheter.
Intressanta fakta
Detta är världens äldsta operahus: Grundat 1737.
Det är 41 år äldre än Milanos La Scala och 55 år äldre än Venedigs La Fenice.
Det är det enda operahuset i Europa som fungerar oavbrutet sedan grundandet.
Kungen Karl III från Bourbon-dynastin utfärdade order om att bygga teatern på bara åtta (!) månader, dvs. från maj till november 1736. Byggandet kostade mer än 75 000 dukater.
Arkitekt – Giovanni Antonio de Medrano,
interiör – Angelo Carasale.
Vid stora bränder led teatern och återuppbyggdes:
– 1816 (brand under repetition) och
– 1854.
Varje gång återuppbyggd i rekordtid. Till exempel är det känt att det tog nio månader 1816.
För närvarande är teatern äntligen kandidat till UNESCO:s världsarvslista.
Teatern är också en sorts arkitektoniskt underverk: Teatersalen är byggd i hästskoform (horseshoe-shaped), som nämnts ovan, den är den äldsta i världen, rikt utsmyckad med förgyllda element, blå stoppning som betonar Bourbons färger, och en imponerande takfresk „Apollon som introducerar poeterna för Minerva“ från familjen Camarano.
Den kungliga logen har speglar på alla väggar så att kungen kan se och observera åskådarna.
Här har lysande uruppföranden upplevts av Rossinis, Donizettis och Verdis operor (t.ex. Lucia di Lammermoor 1835).
I teatern har uppträtt sådana opermusikstjärnor som Maria Callas, Luciano Pavarotti, Niccolò Paganini och dirigenter, särskilt framhävande Arturo Toscanini.
Här huserar också Italiens äldsta balettskola, grundad 1812, och teatern är balettens hem sedan början av 1800-talet.
Efter andra världskriget (1946) var det det första italienska teatern som uppträdde utanför Italien, och populariserade napolitansk opera i världen.
Tekniska indikatorer
För att komplettera arkitekturbeskrivningen, här är de viktigaste tekniska parametrarna för Teatro di San Carlo-byggnaden och salen
(baserat på officiella tekniska data och renoveringsrapporter):
Byggnadens totala yta – Ca 4 000 m², inkluderar sal, scen, foajé och hjälprum.
Längd på åskådarssalen – 35 m från scenen till yttersta logen.
Salens bredd – 28 m.
Salens höjd – 35 m från golvet till takfresken.
Scenbredd – 33 m.
Scendjup – 27 m.
Scenhöjd – 28 m.
Antal sittplatser – 1 386 (5 balkonnivåer + parkett; med ståplatser upp till 3 000).
Salvolym – Ca 12 000 m³ säkerställer utmärkt akustik.
Antal våningar – 5 balkonnivåer + parkett. Plus underjordiska nivåer för tekniska rum.
Belysning – 500+ ljuskronor och LED-system, moderniserat 2009 med energieffektiva lösningar.
Dessa indikatorer gör teatern ideal för akustik och scen-effekter, samtidigt som det historiska charmen bevaras.
Jämförelse med andra operahus
Teater, Grundningsår, Sittplatser, Besökare per år (ungefär)
Teatro di San Carlo (Neapel), 1737, 1 386 sittplatser, 200 000,
Teatro alla Scala (Milano), 1778, 2 030, 500 000+,
Teatro La Fenice (Venedig), 1792 (återställd 2004), 1 000, 150 000,
Royal Opera House (London), 1732 (nuvarande form sedan 1858), 2 174, 1 000 000+ (med balett),
Metropolitan Opera (New York), 1883 (nuvarande form sedan 1966), 3 800+, 1 000 000+ (direktsändningar in HD).
Viktiga datum i teaterns historia:
Domenico Sarro: Hans opera Achille in Sciro invigde teatern den 4 november 1737.
Christoph Willibald Gluck: 1752 framfördes här hans opera Clemenza di Tito.
Johann Christian Bach: Under säsongen 1761–1762 framfördes två operor – Catone in Utica och Alessandro nell'Indie.
Gaetano Donizetti: Från 1822 till 1838 var han konstnärlig ledare och komponerade 16 operor, t.ex. Maria Stuarda (1834), Lucia di Lammermoor (1835) och Roberto Devereux (1837).
Vincenzo Bellini: Här framfördes hans första opera Bianca e Fernando.
Giuseppe Verdi: I teatern framfördes operor som Oberto Conte di San Bonifacio (1841), Alzira (1845) och Luisa Miller (1849).
Giacomo Puccini: Efter andra världskriget framfördes här La bohème (1943).
Pietro Mascagni,
Ruggero Leoncavallo,
Umberto Giordano och
Francesco Cilea:
I slutet av 1800-talet framförde de här sina verk.
Världsberömda utförare förknippade med Teatro di San Carlo
Teatern har lockat framstående solister, dirigenter och andra stjärnor från 1700-talet till nutid:
Vittoria Tesi: Sopran, framförde huvudrollen i uruppförandet av Achille in Sciro 1737.
Isabella Colbran: Primadonna under Rossini-eran, hans fru, framförde mäktiga röster i början av 1800-talet.
Giovanni Battista Rubini: Tenor, regelbunden solist i Rossini- och Donizetti-operor.
Gilbert Duprez: Tenor, framförde Donizetti-operor, t.ex. Lucia di Lammermoor, och demonstrerade en ny tenor-teknik.
Maria Malibran: Sopran, dotter till Manuel Garcia, regelbunden under Rossini-eran.
Manuel Garcia: Tenor och pedagog, regelbunden utförare.
Giuditta Pasta: Sopran, berömd i Rossini- och Bellini-operor.
Anna Bishop: Sopran, uppträdde 327 gånger i 24 operor 1844–1845.
Lawrence Tibbett: Amerikansk baryton, framförde huvudrollen i Rigoletto 1946.
Arturo Toscanini: Huvuddirigent i slutet av 1800-talet, höjde teaterns prestige.
Richard Strauss: Kompositör och dirigent, utvidgade repertoaren i slutet av 1800-talet.
Teaterns kreativa historia kan säkert kompletteras med andra lyckade händelser.
PLACE_EVENTS
| PLACE_IMAGES | EVENT_NAME | |
|---|---|---|
| 1 | In Naples was opened the Teatro San Carlo |






