På torsdagskvällen den 8 maj steg vit rök upp från skorstenen i Sixtinska kapellet. Detta skedde klockan 18:08. Uppkomsten av vit rök, följt av klockringningen i Sankt Peterskyrkan och folkets glädjerop, signalerade att en påve hade valts. Det är kardinal Robert Francis Prevost (14.09.1955) från Chicago, som antagit namnet Leo XIV.

Leo XIV talar flytande sitt modersmål engelska, samt spanska, italienska, franska och portugisiska, och han förstår skrivna texter på latin och tyska. Men vad hände i Sixtinska kapellet strax innan röken dök upp, och vad sker innan kardinalprotodiakonen Mamberti stiger ut på Sankt Peterskyrkans balkong för att tillkännage att en ny biskop av Rom har valts? När vit rök steg upp från Sixtinska kapellets skorsten fick hela världen veta att en ny biskop av Rom och aposteln Petrus efterträdare hade valts.

Men vad hände under Michelangelos freskprydda valv några minuter tidigare, och vad kommer att ske fram till det ögonblick då den nye påvens namn tillkännages, efter ”Habemus Papam” (Vi har en påve) som den franske kardinalen Dominique Mamberti förkunnar från Välsignelsens loggia i Sankt Peterskyrkan?

Samtyckesritualen

Enligt reglerna i Ordo rituum Conclavis och den apostoliska konstitutionen Universi Dominici Gregis uppnådde en av kardinalerna som var närvarande i Sixtinska kapellet den erforderliga majoriteten av röster, och valet ägde rum kanoniskt. Den första kardinalen i ordning och ålder (eller, om han valdes, den andra i ordning och ålder) frågade på latin, å hela valkollegiets vägnar, den valde om hans samtycke med följande ord: ”Accepterar du ditt kanoniska val till påve?” Så snart samtycket gavs, ställde han frågan: ”Vilket namn vill du bli kallad?” Därefter upprättade mästaren för påvliga liturgiska ceremonier, i sin roll som notarie och med två ceremoniärer som vittnen, ett dokument som bekräftar den nye påvens samtycke och det namn han valt.

Konklavens avslutning

Konklaven, som anges i den apostoliska konstitutionen Universi Dominici Gregis, avslutas efter att den nye påven har samtyckt till sitt val, ”såvida han inte beslutar annorlunda”. Därefter får statssekretariatets substitut, sekreteraren för relationer med stater och alla som behöver diskutera aktuella frågor med den valde påven beträda Sixtinska kapellet.

Rök och ”Tårarnas rum”

Efter samtyckesritualen brändes alla röstsedlar och andra dokument som användes vid valet, och den vita röken bekräftade att en ny påve hade valts. Medan de troende på Sankt Petersplatsen jublar och hela världen väntar på att få veta den nye påvens namn, lämnar den valde Sixtinska kapellet och går in i sakristian, det så kallade ”Tårarnas rum”. Där klär han, med hjälp av mästaren för liturgiska ceremonier, på sig en av de tre förberedda påvliga klädnaderna.

Första ceremonin, hyllning och ”Te Deum”

När han återvänder till Sixtinska kapellet tar den nyvalde påven plats på katedern, och en kort ceremoni följer, inledd av kardinalen som är första i biskopsordningen. Den första av kardinalprästerna läser ett avsnitt ur evangeliet, som kan vara: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka” eller ”Föd mina får”. Slutligen läser kardinalprotodiakonen en bön för den nyss valde Petrus efterträdare. Därefter går alla närvarande kardinaler en efter en fram till den nye påven för att visa honom sin vördnad och lydnad. Sedan sjunger alla tillsammans hymnen ”Te Deum”, som inleds av den nyvalde påven.

Den nye påvens bön i Pauluskapellet

Kardinalprotodiakonen Dominique Mamberti anländer till basilikan och tillkännager för folket valresultatet och den nye påvens namn, och säger: ”Annuntio vobis gaudium magnum: habemus Papam!” (Jag förkunnar er stor glädje: vi har en påve!). Under tiden lämnar den nyvalde påven Sixtinska kapellet för att bege sig till balkongen, och stannar i Pauluskapellet för att be i tystnad inför det Allraheligaste Sakramentet, innan han fortsätter till balkongen, varifrån han hälsar folket och ger den första apostoliska välsignelsen ”Urbi et Orbi”.

Hans första ord var: „Pax vobiscum omnibus“ (Frid vare med er alla).   I detta tal betonade påven Leo XIV vikten av dialog, kärlek och enhet (In Unitate) och uppmanade de troende över hela världen att sträva efter fred och solidaritet. Han tackade sina föregångare, särskilt påven Franciskus, och uttryckte en önskan att fortsätta den väg han påbörjat, samtidigt som han introducerar sin egen ledarstil, som beskrivs som mer återhållsam och tyst, men djupt rotad i tron.   Påven Leo XIV uttryckte också tacksamhet till sina anhängare och sitt tidigare stift i Peru, där han talade på italienska och spanska, vilket återspeglar hans internationella erfarenhet och nära band till Latinamerika.   Hans valda namn Leo XIV syftar på påven Leo XIII, som framför allt gick till historien som en påve som uppmanade till fred i hela världen (Pax Christi), och som också var känd för sina reformsträvanden och sitt försvar av arbetares rättigheter. Detta val kan tyda på att Leo XIV är en potentiell Apostel för Världsfred.   Må den Högste Guden (Deo Volente) vägleda honom i förverkligandet av dessa mål!